Författare: MWT

Vi vill inte bara bygga ett Uppsala där människor bor, vi vill bygga ett Uppsala där människor trivs, skriver Karin Ericsson.

UPPSALA 13 JUNI 2020 02:59

Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Många Uppsalabor är stolta över att bo i en grön, vacker och unik stad. Denna stolthet bygger på århundraden av genomtänkta och kloka stadsbyggnadsbeslut som format Uppsala till vad staden är i dag. Stadens gröna lungor utgörs bland annat av Stadsträdgården, Stadsskogen och Seminarieparken, där den senare enligt nuvarande styre med fördel kan byggas igen. Men medan andra partier sviker sina väljare håller Centerpartiet fast vid sin linje, och vi gläds åt alla seriösa artiklar och insändare i UNT som protesterar mot den föreslagna byggnationen.

Kvarteret Seminariet är med sin park, trädgård och lek- och idrottsplan ett uppskattat inslag i området. I rådande coronatider är det dessutom kanske inte bara uppskattat utan snarare nödvändigt för hälsan då det erbjuder en möjlighet att kunna umgås på distans i en grön och stadsnära miljö. Mittenstyret verkar dock vara överens om att det här inte är något värt att bevara, något vi anser vara hyckleri då man inrättar naturreservat här och där för att sedan decimera den centrala grönskan som är värdefull för stadens välmående. Seminarieparken har dessutom en fantastisk biologisk mångfald.

Centerpartiet reserverade sig redan vid beslut om plansamråd och yrkade senare avslag i Plan- och byggnadsnämnden till beslutet att ställa ut detaljplanen för granskning. Vi anser att planförslaget strider mot Förvanskningsförbudet enligt Plan- och bygglagen 8 kap 13 § som säger ”En byggnad eller bebyggelsemiljö som är särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt får inte förvanskas”.

En byggnad eller bebyggelsemiljö kan även vara särskilt värdefull om den tydliggör samhällsutvecklingen, vilket folkskoleutbildningen som bedrevs på platsen är ett utmärkt exempel på och utgör ett bevis på folkskolans betydelse för det svenska välfärdssamhället som utvecklades under 1900-talet. Av de folkskoleseminarier som byggdes enligt 1914 års seminariestadga är seminariet i Uppsala det enda som finns kvar med sin ursprungliga yta och plan. I en stad som gärna lyfter fram kunskapens och bildningens värden borde denna historiska berättelse skyddas, inte byggas bort.

Uppsala ska vara en hållbar stad, och en viktig hållbarhetsaspekt är att vårda och utveckla våra grönområden i staden. Byggandet måste dock ske med omsorg och eftertanke. Vi vill inte bara bygga ett Uppsala där människor bor, vi vill bygga ett Uppsala där människor trivs. Våra efterkommande ska känna samma stolthet över det Uppsala vi bygger, som vi känner över det Uppsala som våra företrädare lämnat till oss.

Karin Ericsson, ledamot Plan- och byggnadsnämnden

INSÄNDARE UNT 05:45 | 2020-05-08

Forskargruppen Uthållig samhällsbyggnad avråder bestämt från att bygga 110 lägenheter i seminarieparken. Förutom skäl som framförts tidigare från vår forskning innebär en ny bebyggelse att en central och strategiskt betydelsefull högkvalitativ distriktsgrön yta görs delvis otillgänglig för den växande Librobäckstadens befolkning. 

Konsekvenserna -jämfört med att utveckla hela parken till en stadsdelspark – kan förväntas bli högre sjukvårdskostnader och lägre välbefinnandevärden under lång tid i stadsdelen. 

Vi vill också lägga till två skäl att avstå ny bebyggelse i parken:

I perspektiv av den pågående coronapandemin är det direkt olämpligt att öka förtätningsgraden av byggnader i centrala gröna miljöer vilka i stället behövs för att ge medborgarna rekreationsytor som kan stärka lungkapacitet och immunförsvar.

En eventuell utbyggnad av seminarieparken innebär inte bara att en central parkyta i Uppsala bebyggs. Det innebär i praktiken ett ytterst olämpligt prejudikat som visar hur man kan trixa igenom en process för att kunna bygga i parker i alla städer i Sverige. Bara byggindustrin, byggfacket (ekonomiska motiv) och ett urval politiker (med bristfälliga kunskaper och erfarenheter inom uthållig stadsutveckling) verkar helt sakna insikter i detta.

Att utveckla centrala distriktsgröna ytor som parker behöver i stället vara norm. Att avstå att bygga hus i centrala parker i Uppsala – när det finns gles industrimark i närheten att förtäta, vore ett bättre prejudikat att ta efter, i svenskt stadsbyggande. Det finns en handfull byggföretag och ett litet antal politiker som förstår detta. 

Jag vill påstå att de flesta stadsbyggnadspraktiker och stadsbyggnadsforskare förstår det också. Och en majoritet av allmänheten. Vi vet för vi har frågat.

Per G Berg, professor i Landskapsarkitektur, projektledare funktionell täthet Avdelningen för Landskapsarkitektur, Institutionen för Stad och Land SLU Uppsala.