Insändare: Därför borde Seminarieträdgården hedras än mer

Seminariet och seminarieparken med sin omdiskuterade byggplaner. Foto: Niklas Skeri

Insändare2025-04-10 UNT

Många som besöker dagens Seminariepark uttalar sin uppskattning och tycker den är fin. Tyvärr är de ovetande om anläggningens kulturhistoriska värden, den folkskollärarutbildningen som bedrevs där, och som präglade hela kvarteret med dess nationalromantiska byggnader, park och trädgård.

Styrelsen i Seminarieparkens vänner har sedan den omstridda detaljplanen för kvarteret Seminariet vunnit laga kraft ansett att det som blev kvar som allmän park skulle synliggöra trädgårdens kulturhistoriska värden. I den omstridda detaljplanens planhandling tydliggjordes trädgårdens värden på så vis att den återspeglade de ursprungliga odlingsytorna och växtligheten i parkdelen.

I ett upprättat exploateringsavtal mellan kommunen och Bonava ingår både ritningar och beskrivningar av hur de viktiga historiska delarna ska synliggöras. Trots de inslag som bevarats i kommunens förslag på parkens utformning ser vi att det finns flera insatser som kan göras för att hedra minnet av Seminarieträdgården. Vi vill med andra ord få kontakt med stadsträdgårdsmästaren och ordförande för Gatu- och samhällsmiljönämnden för att diskutera vad som i dagsläget kan göras för att följa de ovan nämnda beslutade dokumenten.

Det går naturligtvis inte att återgå till trädgårdens ursprungliga utformning men med enkla åtgärder kan karaktäristiska inslag återskapas. Tillsammans med en informationstavla med bilder och ursprungliga ritningar på trädgårdsanläggningen kan stora kulturhistoriska värden som visar folkskoleutbildningens betydelse för vårt välfärdssamhälles utveckling synliggöras. Ett bildningsideal som måste ges den respekt det förtjänar och göras känt för fler.

Utan våra tidiga och framgångsrika överklaganden hade kvarteret Seminariet varit ett ordinärt bostadskvarter – där trädgården för alltid varit utplånad.

Karin Ericsson, ledamot i Seminarieparkens vänner
Thomas Back, ordförande Seminarieparkens vänner,
PO Sporrong, styrelseledamot Vårda Uppsala

Uppsalas politiska strid i mål – men onödigt att bygga

UNT-artikel 2024-10-04

I efterhand kan man se att det var onödigt att bygga vid Seminariet.
För ganska precis 15 år sedan när jag började jobba med opinionsbildning på UNT var det en stadsbyggnadsfråga som dominerade den lokala Uppsaladebatten. Nej, det handlade inte om konserthuset. UKK stod på plats vid Vaksala torg efter decennier av strider. Och spårvägen, fyrspårsavtalet och Sydöstra staden var förstås inte påtänkta ännu.
Till en början blev jag förvånad över att bostäderna vid det gamla lärarseminariet väckte sådana känslor. Det var ju där man parkerat i alla år, tagit badgrejorna och gått över till Fyrishov, utan att någonsin se någon i den omtalade parken.
När jag satt mig in i ärendet tilltog förvåningen. Parken behövde rustas, ja, men det antal bostäder det var fråga om var så lågt att det inte alls skulle göra någon skillnad för bostadsbristen. En mycket tunn politisk majoritet ville till varje pris bygga vid riksintresset, det pampiga tegelseminariet. Planerna underkändes och bantades, jag ska inte gå in på alla turer här, men byggas – det skulle det göra.
På fredagen tas det symboliska första spadtaget på tomten. De tre huskropparna vid Fyrisvallsgatan och Prästgatan blir så låga att de knappt syns när de står klara 2026 (och knappt bidrar alls till att lösa bostadsbristen). De utformas i samklang med Seminariebyggnaden och parken ska äntligen få det välbehövliga lyftet.
De 113 nya lägenheterna framstår som ännu mer märkliga i skenet av vad som hände sedan, när 2010-tal skulle gå över i 2020-tal. Plötsligt var det tal om tusentals nya bostäder i ett förtätat Eriksberg, många tusen bostäder i Ulleråker och så den helt nya stadsdelen invid naturreservatet Lunsen, där tanken är att nästan 50 000 nya Uppsalabor ska tränga in sig i 21 500 bostäder. I efterhand kan man lugnt säga att kritikerna fick rätt, det fanns andra platser att bygga på.
Seminarieparken blev en symbol för det förtätade Uppsala. Staden som var inklämd mellan vatten, åkrar, naturreservat och militärområden skulle vara tvungen att förtätas för att kunna växa. Men det viktiga är då balansen, att bevara parkytor och gröna stråk. Seminariet blev droppen för att det gått alldeles för långt åt asfalts- och betonghållet.
Snart står husen där och alla får vänja sig vid det. Men motståndet finns kvar, bland närboende och bland centerpartister som reserverade sig mot den slutliga planen. En gammal politisk motståndare till ett konserthus vid Vaksala torg vande sig aldrig. Han tog medvetet omvägar runt det han kallade ”Forsmark 4”, trots att det var obekvämt då han bodde alldeles intill.

Johan Rudström
, UNT