Mittenstyret måste börja ta hänsyn till sin egen arkitekturpolicy, skriver Karin Ericsson med flera.
Vem skulle ha mage att måla dit en baddräkt på Anders Zorns tavlor med nakna badande kvinnor? Ingen förmodligen, men det händer ändå hela tiden i våra värdefulla kulturhistoriska miljöer. Historielösa tjänstepersoner, ambitiösa arkitekter och politiker i Uppsala tillåter hela tiden nya exploateringar att ”rita om” unika kulturmiljöer i Uppsala.
Förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. Att i stället utveckla kvarteret till ett kultur- och rekreationsområde skulle stärka hela Uppsala som bostads- och besöksort.
Kvarteret Seminariet är ett typiskt exempel på denna klåfingrighet. På kommunfullmäktige den 25 januari beslutade Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet, med stöd av Moderaterna och Vänsterpartiet, att tillåta nybyggnation av 110 bostäder i ett känsligt kulturmiljöområde. Politikers okunnighet och brist på känsla för den kulturhistoriska helhetsmiljön är slående. Seminarieanläggningen är den enda i Sverige som finns kvar i sin helhet. Den borde i stället utvecklas till en värdefull symbol för folkskolans betydelse som bidragit till utvecklingen av det välfärdssamhälle som Sverige blivit.
Seminarieanläggningen är bevarad i sin helhet utifrån ursprungliga ideal om egen odling/lära om växter i en genomtänkt trädgårdsanläggning, god hälsa med gymnastikhall och fotbollsplan. Mot norr anlades en skyddsplantering vars syfte var att skydda trädgården mot nordanvinden. I nuvarande detaljplaneförslag försvinner denna skog av ca 110 träd och ersätts av 110 bostäder. Området borde istället utgöra en park för allmänheten och inte förvandlas till en grönyta mellan privata fastigheter som genomförandet av detaljplanen leder till.
I liknelsen med Anders Zorns målningar har majoriteten av politikerna i och med antagandet av detaljplanen för kvarteret Seminariet tillåtit att de nakna badande kvinnorna i Zorn-målningarna försetts med baddräkt och badboll i händerna. Vem skulle tillåta detta brott mot konstnärens verk? Den av många illa omtyckta DDR-kopian som många av samma politiker försvarar exemplifierar också en kluven tunga.
Uppsalabor och föreningar har uttryckligen protesterat mot förslaget och tidigare detaljplaneförslag gällande kvarteret Seminariet. Överklagan angående ett första detaljplaneförslag skickades in till Mark- och miljödomstolen samt Mark-och miljööverdomstolen, och ledde då till ett upphävande av detaljplanen. Ändå fortsätter kommunen med detaljplanearbetet med ett nytt bebyggelsealternativ på exploatörens initiativ.
Andra exempel, men som inte kommit lika långt i detaljplaneringen, är bostäder i kvarteret Trudhem (vid före detta tingshuset vid Österplan) och byggandet i Odinslund med lokaler och lägenheter för forskare samt utställningslokaler. Båda förslagen berör känsliga kulturmiljöer och byggnader med betydande kulturhistoria. I detaljplanehandlingarna beskrivs kulturmiljön, men i förslagen till byggande syns inte de hänsyn som förväntas utan den moderna funktionella arkitekturen dominerar. Att inte göra förslagen mer hänsynsfulla visar på en rädsla att uppfattas som bakåtsträvare. I kommunens arkitekturpolicy anges sju begrepp som utgångspunkt där ”Sammanhang” och ”Befintliga värden” är viktiga begrepp när det gäller kulturmiljöer. Inget av detta tas det hänsyn till i exemplen ovan. I planhandlingarna bestäms ofta en ”god arkitektonisk kvalitet”, men det säger inget om ifall byggnadsstilen som föreslås egentligen passar in i området.
Exemplet med förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. I stället vill vi utveckla metoder för att bättre tillvarata kulturarvet i plan- och byggprocessen och att kommunen byter mark med den nuvarande ägaren av kvarteret Seminariet.
Karin Ericsson, fd ledamot, plan- och byggnadsnämnden
Marius Domeika, sakområdesledare kultur, Utvecklingspartiet demokraterna
Stefan Hanna, partiledare, Utvecklingspartiet demokraterna