Vi förväntar oss att ansvariga kommunpolitiker i olika beslutande organ ser till att den kulturhistoriska miljön värnas, skriver Thomas Back och Karin Ericsson.
Styrelsen i Seminarieparkens vänner är angelägna om att kommunen nu håller sina ord gällande utvecklingen av trädgården i kvarteret Seminariet, det vill säga den del som anges med ”Park” i detaljplanen. I den omstridda detaljplanens planhandling för kvarteret Seminariet tydliggörs trädgårdens kulturhistoriska värde. Vi utgår ifrån att parken utvecklas enligt det som anges i den antagna detaljplanen och att den återspeglar trädgårdens ursprungliga odlingsytor och växtlighet.
Hur kommer planritningarna att se ut för den ombyggda parken? I detaljplanen redovisas utförligt om byggnaderna. På vilket sätt får vi samma utförliga redovisning om parken? I Florensdeklarationen som Sverige ratificerat och därför gäller över hela landet anges att kulturhistoriska trädgårdar ska få bestå med dess kulturhistoria och unika växtlighet.
Detta är en viktig utgångspunkt vid utvecklingen av seminarieträdgården till allmän park för att inte förvanska historiken. Vi är starkt kritiska till att Länsstyrelsen som statens representant inte tog sitt ansvar i fråga om att värna kvarteret Seminariet med sin kulturhistoriska seminarieträdgård enligt Florensdeklarationen.
Viktigt är också att de privata fastigheter med tomt runt rektorsvillan och vaktmästarbostaden som nu bildas integreras med övriga delar av trädgården och inte avskärmar sig mot den allmänna delen (se bild ovan). Både rektorsvillan som vaktmästarbostaden har stora karaktärsskapande värden. Kommunen bör kräva allmänna användningssätt för fastigheterna alternativt förvärva dem för att säkerställa att fastigheterna inte avskärmas. Byggnaderna kunde mer än väl få en publik användning till en större nytta för besökande och oss Uppsalabor.
Vi förväntar oss att ansvariga kommunpolitiker i olika beslutande organ ser till att den kulturhistoriska miljön värnas och att allmänheten löpande får delta i medborgardialoger som är värda namnet. Nu har ansvariga tillfälle att reparera sitt anseende gällande den bedrövliga hanteringen av kvarteret Seminariet. En anläggning med ovärderliga kulturhistoriska värden utifrån folkskoleseminariets betydelse för det svenska samhällets välfärd genom utbildning– och bildningsideal måste värderas högre och ges den respekt den förtjänar.
Thomas Back, ordförande i Seminarieparkens vänner
Karin Ericsson, kassör i Seminarieparkens vänner