Författare: MWT

Publicerat

Värna Uppsalas värdefulla kulturmiljöer

Mittenstyret måste börja ta hänsyn till sin egen arkitekturpolicy, skriver Karin Ericsson med flera.

Vem skulle ha mage att måla dit en baddräkt på Anders Zorns tavlor med nakna badande kvinnor? Ingen förmodligen, men det händer ändå hela tiden i våra värdefulla kulturhistoriska miljöer. Historielösa tjänstepersoner, ambitiösa arkitekter och politiker i Uppsala tillåter hela tiden nya exploateringar att ”rita om” unika kulturmiljöer i Uppsala.

Förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. Att i stället utveckla kvarteret till ett kultur- och rekreationsområde skulle stärka hela Uppsala som bostads- och besöksort. 

Kvarteret Seminariet är ett typiskt exempel på denna klåfingrighet. På kommunfullmäktige den 25 januari beslutade Socialdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet, med stöd av Moderaterna och Vänsterpartiet, att tillåta nybyggnation av 110 bostäder i ett känsligt kulturmiljöområde. Politikers okunnighet och brist på känsla för den kulturhistoriska helhetsmiljön är slående. Seminarieanläggningen är den enda i Sverige som finns kvar i sin helhet. Den borde i stället utvecklas till en värdefull symbol för folkskolans betydelse som bidragit till utvecklingen av det välfärdssamhälle som Sverige blivit. 

Seminarieanläggningen är bevarad i sin helhet utifrån ursprungliga ideal om egen odling/lära om växter i en genomtänkt trädgårdsanläggning, god hälsa med gymnastikhall och fotbollsplan. Mot norr anlades en skyddsplantering vars syfte var att skydda trädgården mot nordanvinden. I nuvarande detaljplaneförslag försvinner denna skog av ca 110 träd och ersätts av 110 bostäder. Området borde istället utgöra en park för allmänheten och inte förvandlas till en grönyta mellan privata fastigheter som genomförandet av detaljplanen leder till.

I liknelsen med Anders Zorns målningar har majoriteten av politikerna i och med antagandet av detaljplanen för kvarteret Seminariet tillåtit att de nakna badande kvinnorna i Zorn-målningarna försetts med baddräkt och badboll i händerna. Vem skulle tillåta detta brott mot konstnärens verk? Den av många illa omtyckta DDR-kopian som många av samma politiker försvarar exemplifierar också en kluven tunga. 

Uppsalabor och föreningar har uttryckligen protesterat mot förslaget och tidigare detaljplaneförslag gällande kvarteret Seminariet. Överklagan angående ett första detaljplaneförslag skickades in till Mark- och miljödomstolen samt Mark-och miljööverdomstolen, och ledde då till ett upphävande av detaljplanen. Ändå fortsätter kommunen med detaljplanearbetet med ett nytt bebyggelsealternativ på exploatörens initiativ.

Andra exempel, men som inte kommit lika långt i detaljplaneringen, är bostäder i kvarteret Trudhem (vid före detta tingshuset vid Österplan) och byggandet i Odinslund med lokaler och lägenheter för forskare samt utställningslokaler. Båda förslagen berör känsliga kulturmiljöer och byggnader med betydande kulturhistoria. I detaljplanehandlingarna beskrivs kulturmiljön, men i förslagen till byggande syns inte de hänsyn som förväntas utan den moderna funktionella arkitekturen dominerar. Att inte göra förslagen mer hänsynsfulla visar på en rädsla att uppfattas som bakåtsträvare. I kommunens arkitekturpolicy anges sju begrepp som utgångspunkt där ”Sammanhang” och ”Befintliga värden” är viktiga begrepp när det gäller kulturmiljöer. Inget av detta tas det hänsyn till i exemplen ovan. I planhandlingarna bestäms ofta en ”god arkitektonisk kvalitet”, men det säger inget om ifall byggnadsstilen som föreslås egentligen passar in i området. 

Exemplet med förstörelsen av kvarteret Seminariets viktiga kulturvärden måste hindras. I stället vill vi utveckla metoder för att bättre tillvarata kulturarvet i plan- och byggprocessen och att kommunen byter mark med den nuvarande ägaren av kvarteret Seminariet.
 
Karin Ericsson, fd ledamot, plan- och byggnadsnämnden
Marius Domeika, sakområdesledare kultur, Utvecklingspartiet demokraterna
Stefan Hanna, partiledare, Utvecklingspartiet demokraterna

Publicerat

Karl Rydå: Bygg inte bostäder i Seminarieparken

Det är oförståeligt att partierna i Uppsalas kommunstyrelse framhärdar med förslaget om att bygga i Seminarieparken.

Vad är egentligen ett riksintresse och ett stycke unik Uppsalamiljö värd? 110 lägenheter som lika gärna skulle kunna byggas någon annan stans, är svaret. I alla fall för samtliga Uppsalapartier i kommunstyrelsen utom ett.

För på onsdagens sammanträde med kommunstyrelsen beseglas sannolikt Seminarieparkens öde. Endast Centerpartiet reserverar sig mot beslutet. Efter att ha varit en följetong i ett decennium ska det nu bli bostäder i parken. Äntligen, utbrister byggivrarna. Tyvärr, konstaterar de som ser ett stycke unik Uppsalamiljö försvinna.

Det är visserligen sant att förslaget har bantats, från 220 till 110 lägenheter, byggnadernas storlek har krympt och både de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna och fotbollsplanen blir kvar. Men det är ändå både ett ingrepp i en unik kulturmiljö som en gång förklarats som riksintresse av länsstyrelsen, och rent ut sagt onödigt.

Uppsala har växt rejält sedan den utdragna processen om att bygga bostäder i Seminarieparken drogs i gång. Och visst är bostadsbristen fortfarande stor, samtidigt kommunens befolkning fortsätter att öka.

Just därför blir den politiska låsningen kring Seminariet så svår att förstå. Hur man än räknar kommer de 110 lägenheterna som planeras i kvarteret bara att utgöra en ytterst liten del av Uppsalas växande bostadsbestånd. Och det finns ett värde i att bevara värdefulla kultur- och naturmiljöer – oavsett om en stads befolkning växer eller ej.

Det som från början handlade om att hitta smarta, centrumnära platser för nya bostäder har förvandlats till en prestigefråga: nu har vi bråkat om det här så länge, så nu kommer vi att driva igenom det vare sig det behövs eller ej. Trots att Uppsala ser annorlunda ut nu än för tio år sedan. Hela bostadsområden har vuxit upp där det förr bara fanns ängsmark och sly, och de centrala delarna av staden har förtätats kraftigt.

Att i detta läge framhärda med ett förslag som, utöver att det påverkar en gammal kulturmiljö, i praktiken avskärmar och ”privatiserar” parkmark i centrala Uppsala, känns mer än lovligt tondövt.

Några problem att få bostäderna sålda och uthyrda kommer det inte vara. För dem som flyttar in kommer det att vara en fantastisk boendemiljö i ett bra läge. Men det betyder inte att det är rätt av kommunstyrelsen att beröva de kringboende en allmän park.

Det saknas knappast mark för nya bostäder i Uppsala, däremot har vi bara de parker vi har. Bevarandet av dem borde gå före politisk prestige.

Karl Rydå

REPLIK

När vi bygger ska vi göra det med respekt för omgivning och historia. Det är precis vad vi gör i kvarteret Seminariet.  

Seminarieträdgården är i dag inte en allmän park, den kommer däremot att bli det nu. Planerna för området innebär att en förvuxen granridå ersätts med 110 bostäder i tegel och trä med lokaler i bottenvåningen. Samtidigt blir resten av den stora och fram till i dag privata trädgården en kommunal park. Parken blir cirka 19 000 kvadratmeter stor och kommer att utvecklas så att dess kulturhistoriska värden förstärks. Fotbollsplanen planläggs som skola och idrottsanläggning så att den kan nyttjas både av skolan och av allmänheten. 

Det är fel att säga att planerna innebär en ”privatisering” av parken när det snarare är tvärtom. Trädgården kommer nu rustas upp och få en kontinuerlig skötsel. Här finns alla förutsättningar för en ny mötesplats för Uppsalaborna med sittplatser och ett café.  

Planläggningen görs med hänsyn till områdets kulturmiljövärden. Befintliga byggnader skyddas och de nya bostäderna ska utformas så att områdets karaktär bevaras. De befintliga byggnaderna planläggs för att kunna användas som skola och bostäder.  

De befintliga byggnaderna i kvarteret Seminariet har aldrig varit hotade. Frågan som har diskuterats i tio år har handlat om hur stor del av den privata tomten som får bebyggas och hur stor del av den som ska övergå till kommunens ägo som kommunal och allmän park.  

Mycket har hänt på de tio år som dessa byggplaner har diskuterats. Men vi har fortfarande bostadsbrist. Vi behöver bygga smart, på olika platser i kommunen. Det innebär både i befintliga centrumnära områden, i helt nya stadsdelar och i kransorterna. Med bostäder i en del av kvarteret Seminariet ger vi fler en chans att bo i populära Luthagen samtidigt som stadsdelen får en ny kommunal park. Det kommer bli ett lyft för kvarteret och garanterar allmänhetens tillgång till den gamla Seminarieträdgården även på lång sikt.

Erik Pelling, kommunalråd (S)

SVAR

Planen innebär att stora delar av Seminarieträdgården blir en kommunal park, skriver Erik Pelling. Bra. Men tänk om hela trädgården hade kunnat bli en kommunal park, utan privata bostäder som kapslar in och skärmar av. Det hade varit fullt möjligt om kommunen köpt tillbaka tomten och lagt prestigen och bostadsplanerna åt sidan.

Uppsala har växt rejält de senaste åren. Det behöver fortfarande byggas på många ställen, men inte överallt. Förutsättningarna är inte desamma nu som för tio år sedan.

 

Karl Rydå