Författare: MWT

Föreläggande mål P 7406-21
Svea hovrät Rotel 0603
Mark- o miljööverdomstolen
svea.hovratt@dom.se

Kvarteret Seminariets värde

 Folkskoleseminarieanläggningen som anlades för drygt 100 år sedan med sina högklassiga byggnader och sin historiska trädgårds- och parkanläggning, är inte opåverkad av tiden, men utgör en komplett helhet med alla sina delar bevarade. Den är därigenom unik i Sverige. Kvarteret har höga värden i byggnadsminnesklass, inte bara som trädgårds- och landskapsarkitektur med konstnärliga värden utan också som dokumentation av en historisk samhällspolitisk händelse, med stora socialt och pedagogiskt positiva konsekvenser för samhällsutvecklingen lång tid framöver.

Den centrala frågan som ställs i Mark- och miljööverdomstolens tidigare dom P 8800-13, 2014-03-24, sid. 17-21, lyder: Utgör kvarteret Seminariet riksintresse för kulturmiljövården?

Den frågan besvaras så starkt och entydigt jakande i domen att Föreningen Vårda Uppsala (FVU) och Svenska byggnadsvårdsföreningen (SBF) utgår från att kv. Seminariet, förutom att vara en del av riksintresset Uppsala stad, också i sig är ett riksintresse för kulturmiljövården och att det utgörs av den helhet som består av byggnader, park, trädgård och idrottsplats. Kvarteret Seminariet bedömdes också utgöra en av flera monumentala miljöer med offentliga byggnader.  Den då aktuella planen ansågs påtagligt skada riksintresset.

Som underlag för domstolens bedömning ligger utredningarna från Upplandsmuseet 2008 och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, 2011.

I den riksintressebilaga som ingår i ÖP 2016 för Uppsala finns dock inte kv. Seminariet upptaget som eget riksintresse, vilket FVU finner anmärkningsvärt om än väntat med tanke på kommunens fortsatta arbete med den nu aktuella planen för bostadsbebyggelse i en del av kvarteret och Länsstyrelsens kompromissande med sin tidigare distinkta syn på helhetens betydelse för riksintresset.

Alltså, kv. Seminariet utgör ett riksintresse för kulturmiljövården, som en del av riksintresseområdet för kulturmiljövården i Uppsala stad (C40), och det utgörs av den helhet som består av byggnader, park, trädgård och idrottsplan.

Synpunkter på Uppsala kommuns yttrande, aktbilaga 41

 Här sägs att, trots intrånget med ny bostadsbebyggelse, att de väsentliga delarna av anläggningen kommer att skyddas och bevaras. Vidare att läplanteringen, som nedvärderande oriktigt benämns granhäck, inte längre är avläsbar eftersom den glesats ur och till stora delar tagits bort. Det kulturhistoriska värdet av läplanteringen idag bedöms därför vara av mindre betydelse.

FVU anser inte att man i en anläggning som är ett riksintresse genom sin välbevarade helhet, kan peka ut delar av mindre värde på grund av att de har vanvårdats eller därför att den omgivande växande staden har förändrats, och därmed bebygga dessa delar under påstående att helheten bevaras.

Idrottsplanen med sin lä- och sortimentsplantering, i SLUs skrift benämnd det naturromantiska nordiska skogsbrynet är väsentliga delar i seminarieanläggningens komposition och skulle för alltid vara förlorade om planen förverkligas. Totalt omfattar de båda delarna ca 25 % av anläggningen, som om planen genomförs, inte längre skulle hålla det ursprungliga ytkravet på 4 ha.

I kommunens skrivning nämns inte alls problemen med en stor ny parkering, nybildade fastigheter kring rektors- och vaktmästarbostad och ett tänkt kafé, vilka säljs privat och kommer att splittra trädgårdsanläggningens helhet. Totalt privatiseras ca 30 % av anläggningen, vilket enligt FVU:s mening innebär påtaglig skada på riksintresset. Se den mer omfattande analysen av detta på sid 3-4 i FVU: s överklagande.

Synpunkter på Bonavas yttrande, aktbilaga 49

Här ger man sig också på lä- och sortimentsplanteringen, och kallar den en gles samling av gran och lövträd samt konstaterar att stora delar av läplanteringen försvunnit under årens lopp. Det stämmer, men detta har till stor del ägt rum under den tid NCC/Bonava och Genova ägt fastigheterna. Man åberopar alltså sin egen bristande vård av ett riksintresse för kulturmiljövården till stöd för att få vidta ytterligare skadliga åtgärder. Det är en allmän rättsgrundsats att ingen ska ha vinning av sina egna ogärningar. Planteringen kan dock återskapas med ledning av den dokumentation av anläggningen som finns.

Man hävdar också att de tillkommande bostadsbyggnaderna, där denna plantering och idrottsplatsen idag ligger, innebär en förstärkning av platsens kulturhistoriska värde som helhet – inte en skada. Det är ett häpnadsväckande påstående som FVU inte till någon del kan instämma i.

Synpunkter på Riksantikvarieämbetets (RAÄ) yttrande, aktbilaga 51

 Bland de handlingar som anges som underlag för myndighetens yttrande saknar vi Upplandsmuseets utredning från 2008 och SLUs från 2011. Om de inte ingått i granskningen måste RAÄ enligt FVU: s mening komplettera sin granskning.

FVU ser positivt på att RAÄ har beretts tillfälle att yttra sig och instämmer i många stycken med innehållet i yttrandet, utom på några avgörande punkter, framför allt slutsatsen att den tillkommande bebyggelsen inte innebär påtaglig skada på riksintresset och att inga av de mest centrala värdena i miljön, som utgör grunden för riksintresset, försvinner. FVU delar inte heller RAÄs uppfattning att möjligheten att förstå Seminariets ursprungliga funktion och utformning minskar endast i begränsad omfattning.

Här blir RAÄs bedömning av effekterna abstrakt och distanserat teoretisk. Man talar om huskroppar och deras gestaltning och om idrottsplanen som minskar i storlek. I själva verket blir förändringarna och intrånget dramatiska! Den generösa och tydligt avskilda lugna rumslighet som utgörs av idrottsplatsen ersätts med ett bostadskvarter som öppnar upp för sjudande aktivitet, drygt 100 lägenheter med 300 barn och vuxna som flyttar in. Hela den nordöstra delen av anläggningen öppnas för bil- och cykeltrafik, bostadsgårdar med sina ljud och sin belysning. Fönster som observerar, butik och restaurant. Mycket av detta innebär aktiviteter som tar ännu större ytor av anläggningen i anspråk. Den lilla bollplanen kommer snarast att upplevas som en lekyta gemensam för bostäderna och skolan som nu huserar i seminariebyggnaden. Enligt FVU kommer detta att påtagligt minska förståelsen för folkskollärarutbildningens verksamhet och miljö.

Idrottsplatsen är, tvärtemot vad RAÄ menar, ingen mindre viktig, perifer del av anläggningen. Den var i utbildningens pedagogik lika viktig som kunskapen om odling och botanik, och när kunskapen om idrott och fysisk fostran spreds över landet kom den att ha stor betydelse för idrottsrörelsens framväxt. Inramningen och storleken på idrottsplanen, anläggningens största rum, beskriver dess vikt.

Till skillnad mot RAÄ anser FVU, att de förändringar som detaljplanen kommer att medföra på ett av huvudelementen i anläggningen, idrottsplatsen med sin inramning av lä- och sortimentsplantering, innebär en irreversibel påverkan på en av de centrala delarna i helheten och därmed en påtaglig skada på riksintresset.

RAÄ tar inte heller ställning till problemen, som FVU påtalat ovan i anslutning till kommunens yttrande, med den nya stora parkeringen i kvarteret och de nya fastigheterna som säljs av privat och kommer att splittra helhetsupplevelsen av trädgårdsanläggningen.

Avslutningsvis

Avslutningsvis bör nämnas att i Guide till svensk landskapsarkitektur, Arkitektur Förlag AB 2013, nämns Seminariekvarteret bland Uppsalas fem sevärdheter, vid sidan av bl.a. Uppsala Botaniska trädgård med slottsträdgården samt Linnéträdgården och Linnémuseet. Detta visar på anläggningens värde som ett besöksmål i paritet med Botan och Linnéminnena, och vikten av att anläggningen bevaras oförvanskad i sin helhet för att kunna återställas i väsentliga delar. Restaurering/rekonstruktion är som sagt möjlig. Byggnaderna restaurerades i samband med tillbyggnaden på 1990-talet och skolverksamheten har kunnat flytta in i seminariebyggnaden utan några större ingrepp.

Dokumentation av trädgård, park och idrottsplats finns i form av plan, planteringsplan med växtförteckning, flygfoto från 1950 mm. Till det materialet har också lagts Upplandsmuseets Kulturhistoriska analys, 2016, som värderar de olika delarnas överensstämmelse med den ursprungliga anläggningen. Denna möjlighet till återställande ger anläggningen ett förhöjt värde. Metodiken och tekniken, trädgårdsarkeologin, finns och beskrivs bl.a. i Florensdeklarationen, antagen av ICOMOS 1982.

Sammanfattning

Inget i Mark och miljödomstolens dom eller i granskningen och analysen av aktbilagorna 41-42, 49-51, ändrar den uppfattning vi gett uttryck för i FVU:s och SBF:s tidigare överklaganden.

FVU anser att kvarteret Seminariet inte skall förvanskas utan bevaras och skyddas i sin helhet.

FVU anser att de förändringar som detaljplanens genomförande medför innebär en irreversibel påverkan på en av de centrala delarna i anläggningen, idrottsplatsen med sin inramning av lä- och sortimentsplanteringen. Förändringarna kommer också att påtagligt minska förståelsen för folkskollärarutbildningens verksamhet och miljö.

FVU anser vidare att åtgärder som stärker värdet i en del, inte i detta fall kan rättfärdiga att irreversibel skada orsakas på värdet i en annan del, och därmed på helheten, när det i dom konstaterats att just helheten är det karaktärsdrag som riksintresset skyddar. Med stöd i Naturvårdsverkets allmänna råd om påtaglig skada (till 3 kap 6 § andra stycket Miljöbalken), NFS 2005:17, där endast ”obetydlig” skada bedöms kunna accepteras utan att förorsaka påtaglig skada och där irreversibel påverkan med avseende på något värde som utgör grunden för riksintresset som regel anses utgöra påtaglig skada, anser FVU att detaljplanens genomförande skulle innebära påtaglig skada på riksintresset. FVU anser därför att förslaget till detaljplan strider mot 3 kap 6 § miljöbalken och att kommunens beslut att anta detaljplanen bör upphävas.

I övrigt hänvisar FVU till sitt överklagande 2021-02-20 med bilagt utlåtande från Svenska byggnadsvårdsföreningen

Yrkande

Föreningen Vårda Uppsala yrkar att Uppsala kommunfullmäktiges beslut att anta förslag till detaljplan för kv. Seminariet, den 25 januari 2021, § 17, ärendenummer KSN-2019-0951, upphävs, och att Mark- och miljödomstolens dom i målet P 1743-21, av den 3 juni 2021 upphävs.

För Föreningen Vårda Uppsala

Sten Åke Bylund	PO Sporrong	Eric Bylander
Ordförande	Vice ordförande	Styrelseledamot