Seminarieparken verkar varken bli mer tillgänglig eller trivsam, skriver Claes Leijon.
Vi blev grundlurade! Vi, det är närboende, kulturmiljöintresserade och andra. När detaljplanen slutligen fastställdes av Mark- och miljööverdomstolen och det stod klart att det skulle anläggas tre hus med parkeringsplatser och 110 lägenheter i det nordöstra hörnet av parken, talades det om att – på något sätt i gengäld – den allmänna parken som ”blev kvar” skulle rustas upp och göras mer tillgänglig.
Nu står det klart, baserat på info på kommunens hemsida och en artikel i UNT 31 mars, att förutom de tre husen med 110 lägenheter ska de tre tomterna med Rektorsvillan på uppskattningsvis cirka 700 kvadratmeter, vaktmästarbostaden och en tidigare tvättstuga, med något mindre ytor, byggas om och avskiljas från den allmänna parken med staket och häckar. En ny parkering med plats för 15 bilar på cirka 350 kvadratmeter har redan anlagts mot Seminariegatan på den tidigare grönytan i parken. En körväg med vändplan dras in genom parken för att försörja de fem eller sex lägenheter och de kommersiella verksamheter som planeras för Rektorsvillan.
Detta beskriver kommunen på skyltar som satts upp runt parken som en ”upprustning som ska göra parken mer tillgänglig…så att du och kommande generationer får en trygg och trivsam park”.
Kommunens förslag om parkens utformning bygger på en felaktig analys och kan inte accepteras, skriver Thomas Back med flera. Seminarieparkens särart och historia hotas av kommunens planer för den, menar artikelförfattarna
I UNT kunde vi för en tid sedan läsa om ett förslag från kommunen på utveckling av den allmänna parkdelen i kvarteret Seminariet. I den omstridda detaljplanens planhandling tydliggörs trädgårdens kulturhistoriska värden så att den återspeglar de ursprungliga odlingsytorna och växtligheten. Och utformningen som illustrerats i detaljplanen överensstämmer med folkskoleseminariets kulturhistoriska värden.
I det upprättade exploateringsavtal mellan kommunen och Bonava går det även att se en ritning som beskriver de viktiga historiska delarna. Det går naturligtvis inte att fullständigt återgå till trädgårdens ursprungliga utformning, men viktiga karaktäristiska element bör kunna återges.
Föreningarna Seminarieparkens vänner och Vårda Uppsala är angelägna om att bevaka att utvecklingen av trädgården i kvarteret Seminariet synliggör trädgårdens kulturhistoriska värden. Tyvärr blev våra farhågor besannade när kommunens förslag på utformning av parkdelen presenterades.
Vi förväntade oss att ansvariga kommunpolitiker i olika beslutande organ skulle se till att den kulturhistoriska miljön skulle värnas, men tyvärr har ingen reagerat på det framlagda förslaget. Vi är även starkt kritiska till att Länsstyrelsen som statens representant inte tog sitt ansvar i fråga om att värna kvarteret Seminariet med sin historiska seminarieträdgård. För enligt Florensdeklarationens definition är Seminarieträdgården en historisk trädgård.
Vår förhoppning var också att allmänheten löpande skulle få delta i medborgardialoger som är värda namnet. Dialogerna var mycket begränsade och gav svar som mer handlade om en park i största allmänhet. Dialogen vände sig inte till personer med kunskap om det kulturhistoriska värdet, och som kunde ge stöd för en utformning som följde trädgårdens ursprungliga karaktär. Man tycks huvudsakligen ha tagit hänsyn till synpunkter från eleverna i musikklasserna i Seminariebyggnaden.
Stadsträdgårdmästarens inledande analys som beskriver utgångspunkterna för kommunens parkförslag är följande ”Seminarieparken anlades under 1910-talet i en nationalromantisk stil. Vindlande gångar, prunkande rabatter och tidsenlig möblering är inslag från epoken. Parken var en mötesplats där man flanerade och visade upp sig enligt tidens ideal”.
Detta är utgångspunkter som inte alls stämmer med Seminarieträdgårdens ursprung och de visar på historielöshet. Anläggningen var ursprungligen en undervisningsträdgård, skolträdgård och handelsträdgård utifrån verksamheten på folkskoleseminariet, det vill säga inte alls en allmän park som man flanerade i. Det nu framlagda förslaget bygger på en felaktig analys och måste därför omarbetas.
Nu har ansvariga tillfälle att reparera sitt anseende gällande den bedrövliga hanteringen av kvarteret Seminariet. En anläggning med ovärderliga kulturhistoriska värden utifrån folkskoleseminariets betydelse för det svenska samhällets välfärd genom utbildnings- och
bildningsideal måste värderas högre och ges den respekt den förtjänar..
Thomas Back, ordförande, Seminarieparkens vänner
PO Sporrong, styrelseledamot, Vårda Uppsala
Karin Ericsson, kassör, Seminarieparkens vänner
