Insändare: Förslag om stadspark vid Fyrishov en käftsmäll

Att Uppsalas stadsutveckling inte handlar om demokrati utan om makt kan inte ha undgått någon vid det här laget. Det skriver Thomas Klang.

Det senaste exemplet är förslaget om den nya stadsparken vid Fyrishov (UNT 12 juni). Förslaget kan ses som en sista käftsmäll till alla som i över tio år har kämpat för en upprustning och byggnadsminnesförklaring av Seminarieparken, belägen på andra sidan ån. Där har samma politiker som i tidningen glatt poserar på bild, Erik Pelling (S), Linda Eskilsson (MP) och Tobias Smedberg (V) bestämt att det ska byggas bostäder, vilket kommer att ruinera Sveriges hittills bäst bevarade Seminariemiljö på det mesta av dess kulturhistoriska värde.

I reportaget motiverar kommunstyrelsens ordförande, Erik Pelling den nya stadsparken på följande sätt: ”Den här delen av staden har mindre tillgång till parker och dessutom längre till stadens naturreservat”, det vill säga samma argument som Seminarieparkens Vänner och Föreningen Vårda Uppsala med flera framfört i flera år för att freda Seminarieparken från byggenskap. Uttalandet kan också ses som ett indirekt erkännande av Erik Pelling att en Seminariepark i nedbantat skick inte kommer att bli stor nog för att fylla områdets behov av en större park, typ stadspark, tillgänglig för alla.

Utan nya bostäder och i upprustat skick hade Seminarieparken mycket väl kunnat bli den stadspark som området så väl behöver, med gräsmattor för picknick och solbad, med en stor fotbollsplan för lek och bollspel och med blomsterrabatter, fruktträd och bärbuskar till lust och glädje för alla, alltsammans i en arkitektoniskt och kulturhistoriskt enastående vacker miljö.

Den bebyggelse som nu ska tillkomma i Seminarieparken hade utan vidare kunnat flyttas till andra sidan ån där den nya stadsparken nu ska ligga, om bara viljan hade funnits. Området där skulle mer än väl ha räckt till både bostäder och en park.

Nu berövas vi alltså den park som vi ville ha, Seminarieparken, och får i stället en park som ingen har frågat efter, den nya stadsparken. Kan bristen på medborgarperspektiv i stadsplaneringen illustreras tydligare?

Skamlig vilseledning om Seminarieparken

Seminarieparken verkar varken bli mer tillgänglig eller trivsam, skriver Claes Leijon.

Vi blev grundlurade! Vi, det är närboende, kulturmiljöintresserade och andra. När detaljplanen slutligen fastställdes av Mark- och miljööverdomstolen och det stod klart att det skulle anläggas tre hus med parkeringsplatser och 110 lägenheter i det nordöstra hörnet av parken, talades det om att – på något sätt i gengäld –  den allmänna parken som ”blev kvar” skulle rustas upp och göras mer tillgänglig.

Nu står det klart, baserat på info på kommunens hemsida och en artikel i UNT 31 mars, att förutom de tre husen med 110 lägenheter ska de tre tomterna med Rektorsvillan på uppskattningsvis cirka 700 kvadratmeter, vaktmästarbostaden och en tidigare tvättstuga, med något mindre ytor, byggas om och avskiljas från den allmänna parken med staket och häckar. En ny parkering med plats för 15 bilar på cirka 350 kvadratmeter har redan anlagts mot Seminariegatan på den tidigare grönytan i parken. En körväg med vändplan dras in genom parken för att försörja de fem eller sex lägenheter och de kommersiella verksamheter som planeras för Rektorsvillan.

Detta beskriver kommunen på skyltar som satts upp runt parken som en ”upprustning som ska göra parken mer tillgänglig…så att du och kommande generationer får en trygg och trivsam park”.

Det är skamligt och vilseledande!